Löss

Fakta om löss

Löss (Phthiraptera) är en ordning i klassen insekter. Det finns över 3 000 olika lusarter. Löss lever som ektoparasiter, d.v.s. de lever utanpå värdorganismen, på hårstrån eller fjädrar från olika däggdjur. Lössen har reducerade ögon och är vinglösa. Deras ben har kloliknande utskott som är anpassade för att klänga sig fast med. Lössens ägg kallas gnetter.
Vanliga arter som orsaker problem för människor är flatlöss, huvudlöss och kroppslöss, även kallade klädlöss.

Flatlöss

Flatlusen (Pthirus pubis) lever i områden med grov hårväxt hos människan, främst i pubesregionen men även i armhålor, skägg eller, speciellt hos barn, i ögonbryn och ögonfransar. Fullvuxna flatlöss är små, silvergula eller svarta korn. Den har en platt, kort kropp, 1 till 2 millimeter lång. Den saknar vingar och har gripklor anpassade för att hålla fast i hårstrån. Äggen ser ut som blänkande ovaler på hårstråets bas.

Flatlusen suger blod från sin värd och orsaker klåda i drabbade regioner. Flatlusens saliv innehåller dessutom ett enzym som nedbryter blodets hemoglobin, varför det kan uppstå en blåaktig missfärgning runt bettstället.

Flatlusen kan överföras från individ till individ vid sexuellt umgänge. De kan också överföras genom kontakt med angripna kläder eller sängkläder.

En Smittad person kan upptäcka flatlössen i blygdhåren när den badar Klåda i blygdområdet kan vara ett tecken, men det behöver inte uppstå klåda. Behandlingar som krämer, lotioner och schampon används för att utrota flatlössen. Permetrinkräm appliceras ofta på blygdområdet, skinkornas veck och hela blygdområdet. Angrepp på hårbottnen kan behandlas med ett 10-minuters lindanschampo, följt av en grundlig sköljning. Lindan är ett bekämpningsmedel förknippat med allvarliga bieffekter, nervskador, förgiftning, cancer och miljöförorening. Användandet på vuxna är kontroversiellt och det används inte längre på barn. Infektioner på ögonfransarna kan behandlas med vaselin eller så kan en läkare dra ut skadedjuren med pincett från barnens ögonfransar. Flatlöss och dess ägg kan även tas bort manuellt med noggrann kamning med metallkam. En annan behandling som kan vara till nytta är majonnäs och teträdsolja vilket appliceras på de infekterade områdena. Kläderna och sängkläderna bör tvättas grundligt i kokhett vatten. Saker som är svåra att tvätta, som stora täcken eller filtar kan rullas ihop och förvaras åtskilt under minst en månad. Utan blod kommer lössen och gnetterna att dö.
Flatlöss överförs normalt genom sexuell kontakt, men kan sällsynt även överföras via handdukar eller sängkläder. Överföring sker ej via husdjur, andra djur eller toalettstolar. En flatlus kan normalt endast överleva 1-2 dygn utanför människokroppen.

Huvudlöss

Huvudlusen (Pediculus humanus capitis)är en underart av människolusen och lever på människan i huvudets hårbotten där den livnär sig på blod och orsakar klåda via utsöndring av ämnen som finns i dess saliv. Lössen är cirka 2 till 4 millimeter långa och är ofta grå eller beiga till färgen. Den har 3 par kloliknande ben som den klättrar på hårstråna med. Den biter hål på huden och suger blod någon gång per dag. En lus lever ungefär 1 månad. Varje hona lägger under denna tid 200 till 300 millimeterstora ägg, s.k. gnetter, som "klistras" fast vid hårstråna, nära hårbotten. Efter c:a en vecka kläcks de till nya löss. En lus utanför hårbotten lever högst ett dygn.

Kroppslöss

Kroppslusen (Pediculus humanus humanus), även kallad klädlus är en underart av människolusen, tillhörande underordningen löss (Anoplura). Klädlusen sprids främst via smutsiga kläder. Klädlusen var vanligt förekommande förr, men är nu så gott som helt utrotad i Sverige. Klädlusen avsöndrar via sin avföring den rickettsia som orsakar fläcktyfus. När den drabbade sedan kliar bettet sprids smittan i blodet.

Vägglöss

Vägglus (Cimex lectularius) även kallad skäkta är ingen egentlig lus utan en skinnbagge. Vägglusen är en insekt som lever inomhus och blir fem till åtta millimeter lång. Under dagen kryper de in i springor i bostaden och under natten kommer de fram och biter sovande människor. Det första tecknet på vägglöss är deras avföring som kan ses som små svarta prickar i eller kring sängen. Man kan också se tomma skal som ömsats, blodfläckar på lakan och möjligen klåda om man är känslig. Lössens spillning är i själva verket blod de sugit från sin värd som de livnärt sig på. För att identifiera dessa små prickar som blod kan man blöta ett finger och prova att ”smeta ut” pricken på en ljus yta. Ändras färgen till mörkrött är det torkat blod/spillning från vägglöss.Ibland kan även små svarta streck synas, vilka ibland kan gå i den riktning lössens boplats ligger. Större kolonier med löss avger också en karakteristisk, något mjölig lukt. Bettstället är normalt bara en röd prick, men personer med känslig hud kan få kraftiga reaktioner av betten. Bekämpning Sängkläder, kuddar och täcken kan köras i torktumlare på 50 grader vilket effektivt dödar både vuxna vägglöss och deras ägg. Strykjärn, Ångstrykjärn och ångtvättar dödar även de vägglössen. Strykjärn används med fördel på klädesplagg och sängkläder, medan en ångtvätt kan användas för att sanera madrasser vars insida man annars inte kommer åt med andra metoder. Detta fungerar även för att komma åt skrymslen i sängramen eller i sängbottnen. Vägglusen dör vid en temperatur på 45 °C, och löss i alla utvecklingsstadier dör vid 7 minuters exponering av 46 °C värme. Om de dock gömmer sig där värmen inte riktigt når denna temperatur kan de överleva, så en temperatur på minst 46 °C och exponering i minst 20 minuter rekommenderas.

Även kraftig kyla kan fungera för att döda vägglöss, Om man förvarar sängkläder i minst -19 °C kyla i minst fyra dagar anses vara lyckosamt för att döda vägglössen.
För att bekämpa vägglusen kan man även spraya rödcederolja längs med sängben, golv och golvlister. Oljan finns både både som spray och i flaska.
Vägglössen kan inte passera en yta täckt med vaselin, vilket kan användas för att smörja in benen på sängen. låta benen på sängen stå i metall- eller glasburkar där man täckt insidorna med vaselin. På så vis kan man enkelt Man kan också spraya med alkohol, använda såplut eller kokhett vatten. En svårt drabbad bostad kan dock behöva saneras av skadedjursbekämpare. A

Bladlöss

Bladlöss (Aphidoidea) är ingen lus utan tillhör ordningen halvvingar. Bladlusen blir cirka 2 till 3 millimeter stora och lever av att suga näring ur växter. De är ofta gröna eller svarta och har en päronformad kropp.

Bladlössen är flockdjur och syns oftast i stora, täta grupper med både ungar och vuxna. I Sverige finns cirka 365 arter av bladlöss. De flesta lever i södra delen av Sverige. Bladlusen som skadedjur Då bladlössen lever på att suga näring från växter, kan de orsaka stor skada på nytto och prydnadsväxter. En frisk planta kan oftast klara ett mindre bladlusangrepp men vid större angrepp kan växtens näringsbrist påverka tillväxthastighet, blomning, fruktproduktion medmera. Det finns också vissa bladlusarter som producerar ett enzym, som får växtens blad att rulla ihop sig. De ihoprullade bladen är känsliga för svampangrepp, vilket kan spridas till andra delar av växten, särskilt om plantan redan är försvagad av ett rejält bladlusangrepp. Bladlöss kan bekämpas genom biologisk bekämpning med insekter som lever på bladlöss, t.ex. nyckelpigor, sländor, parasitsteklar Nätvingelarver, blomflugelarver och bladluslejon. Man kan också spruta med hett vatten eller såpvatten på bladlössen eller använda något av de bekämpningsmedel som finns att köpa i trädgårdsbutiker.

Loppor

Lopporna omfattar minst 2000 arter och underarter. Människoloppan, Pulex irritans, är numera sällsynt i våra rena och torra svenska bostäder. Den trivs där det är smutsigt och fuktigt. Den är fortfarande vanligt förekommande i många andra delar av världen. Loppor är 2–3 mm stora, vinglösa insekter. De är blodsugande parasiter med en från sidorna starkt tillplattad kropp. Många loppor har kraftiga bakben med vilka de kan göra långa hopp.

Loppans larver har inga extremiteter och lever på organiskt material i värddjurets bo. Puppan ligger inspunnen i en kokong, där den färdiga loppan sedan kan ligga i många månader och vänta på att ett värddjur ska dyka upp. Detta förklarar varför människor kan bli angripna av horder av loppor i hus som stått obebodda under lång tid. Loppor lever i regel på däggdjur, en mindre andel lever dock på fåglar. Lopporna är inte helt värdspecifika, vilket innebär att de ibland kan hoppa över till andra djurarter och då också överföra infektioner från en djurart till en annan. Sjukdomar som kan spridas med loppor är bl.a. pest och s.k. murin tyfus. Dammsugning och grundlig rengöring är bästa sättet att bekämpa en loppinvasion.